Nightfall – Queer Talks & Screenings #3 Iris Smeds & Ester Martin Bergsmark

Svenska längre ned

SAQMI invites you to a surreal evening on Thursday, February 13th, 19:00-21.30.

The very first surrealistic films were made in the late 1920s and when the lesbian filmmaker Germaine Dulac’s film The Seashell and the Clergyman premiered in 1928, it took the hell out of Paris. From a script by Antonin Artaud, Dulac had created a work that was unlike anything else. When Buñuel and Dalí a year later, made the movie The Andalusian Dog wthey wrote surrealistic film history. But where did the queer feminist surrealism go? What does queer surrealism look like today?
Now in 2020, almost 100 years later, there are two Swedish queer surrealistic films that dare to challenge our interiors, our imaginations and our conceptions of what a cinematic language can be.

Programme:
Iris Smeds – The Average, 2018, 14 min,
English Language with Swedish subtitles
+
Ester Martin Bergsmark:
Swedish Candy, Some Violence and a Bit of Cat, 2018, 45 min,
Swedish Language with English subtitles.

After the screening there will be a short break and then a artist talk with Ester Martin Bergsmark, Iris Smeds and the curator Anna Linder about surrealism and how to let the mind free when you make films.

Free entrance. If you want to help with a small entrance it´s possible to give something to SAQMIs activities when you arrive. The space “Frigga” is small so please be in time. We think the films and talk will take around two hours all together.
If you want to volunteer for the evening please let us know: info(at)saqmi.se

The screening is a collaboration with HDK-Valand, Frank Forum and Lavendelläsningar. info(at)saqmi.se.

Address:
Pölgatan 5 (Frigga) in Gothenburg, Stigbergstorget, Gathenhielmska kulturreservatet.

ACCESSIBILITY – FRIGGA:
The programme is taking place on the ground floor, however there are a few steps and small doorways. The smallest door is 77cm. There is audio amplification but no hearing loop.
Contact us if you want to come and we will help you get a place.
info(at)saqmi.se or 070-6430151.

WELCOME ♥

More about the programme:

The Average is a short film that with a surreal narrative takes on the notion about how the increasing measurability in our society forms us. In a time when our own fire should be greatest – where we constantly compare ourselves to each other – are we all still part of the same mean value? The Average wants to use the mean value as a way of talking about human existence. What happens when everybody wants to stand out from the crowd? What is the total sum of our unique value? In the film you follow the association threads of the average in different chapters with visual nodes in the form of Dali’s melting bells, a centipede that breaks in two and an Ikaros who no longer want to burn. With the film Smeds creates a new mythology and language of symbols to embody the tale of the average. In previous works she has touched on the individual’s marketability and the narrative of neoliberalism – the success story in distinguishing oneself from the mass and striving upwards. The underlying idea of what constitutes an average value is the basis of the project, but the story is more suggestive than political and rather approximates what is human’s bodily and existential mean value. The film is the realization of an aesthetic vision in which surrealism, society, poetry and politics are interwoven.and has also been a way for Smeds to develop a new working method where the boundaries between script, props, sculpture and performance are loosened up and tied together.

Iris Smeds (b.-84) works with issues regarding identity as merchandise and art as entertainment. Her projects often take form of video pieces and public performances. It deals with comparing the monetary and spiritual value of art and human kind – and is elaborating with surrealism and poetry as method for idea production. Aside to her other practice she is also performing with her one-woman punk band Vaska Fimpen. In her latest project The Average, the average is used as a yardstick for human existence and striving. The project has resulted in the short film of the same name that premiered at the Gothenburg Film Festival 2019 and the solo exhibition The Average at Växjö Kunsthall 2018, where scenographies from the film formed new sculptural works. The project was recently shown at Bonniers Konsthall, as part of the 2019 Maria Bonnier exhibition. Smeds have exhibited among others, at Gothenburg Konsthall, Bohuslän Museum, Wetterling Gallery, Overgaden Institute for Contemporary Art in Copenhagen, Luda Gallery in Saint Petersburg, Färgfabriken and at Norrtälje Konsthall, as well as made performances at Index – The Swedish Contemporary Art Foundation, Spritmuseum, Drottningholms Slottsteater, Skissernas Museum and Norbergfestival.

Swedish Candy, Some Violence and a Bit of Cat
A surreal, comical, and transgressive triptych of tales surrounding consumption, gluttony, and gender. Three interwoven strands include a glossy corporate infomercial celebrating the unsettling production of gelatin, and two parallel stories of exploring the thin boundaries between the grotesque and delectable, love and hate, attraction and repulsion.
Gelatine is of animal origin, odourless and, when liquid, can be moulded into almost any imaginable shape. Swedish Candy, Some Violence and a Bit of Cat is also fluid: a sugary clash between violence and love, old and new, Tarzan and Jane. Above all, incitement to transgress the boundaries between all these binaries.

Ester Martin is a doctoral candidate in film and media, a film director and script writer. With there project they explore the concept Voice under. A common feature of filmmaking is the voice over, an authoritative narrative voice that dictates the storyline. The voice under, a narration technique that departs from the idea of an insulated, independent human subject.

Side story:
Germaine Dulac was involved in the avant garde in Paris in the 1920s. Both The Smiling Madame Beudet (1922) and The Seashell and the Clergyman are important early examples of radical experimental feminist filmmaking, and provide an antidote to the art made by the surrealist brotherhood. The latter film, an interpretation of Anton Artaud’s book of the same name, is a visually imaginative critique of patriarchy – state and church – and of male sexuality. On its premiere, the surrealists greeted it with noisy derision, calling Dulac “une vache”.
From The BFI list of 10 Great Feminist Films.


Nightfall – Queer Talks & Screenings #3
IRIS SMEDS & ESTER MARTIN BERGSMARK

SAQMI bjuder in dig till en surrealistisk afton torsdag den 13 februari kl. 19.00.

De allra första surrealistiska filmerna gjordes i slutet av 1920-talet och när den lesbiska filmskaparen Germaine Dulacs film The Seashell and the Clergyman hade premiär 1928 tog det hus i helvetet i Paris. Utifrån ett manus av Antonin Artaud hade Dulac skapat ett verk som var olikt allt annat. När så Buñuel och Dalí ett år senare gjorde filmen Den andalusiska hunden skrevs den surrealistiska filmhistorien vi alla skulle få lära oss. Men vart tog den queera feministiska surrealismen vägen? Hur ser queer surrealism ut idag? Nu år 2020, nästan 100 år senare så finns det två svenska queera surrealistiska filmverk som vågar utmana vårt inre, våra fantasier och våra föreställningar om vad ett filmiskt språk kan vara.

Program:
Iris Smeds – The Average, 2018, 14 min,
Engelskt språk med svenska undertexter.
+
Ester Martin Bergsmark:
Smågodis katter och lite våld , 2018, 45 min,
Svenskt språk med engelska undertexter.

Efter visningen blir det en kort paus innan samtalet mellan Ester Martin Bergsmark, Iris Smeds och curatorn Anna Linder om surrealism och om hur en kan släppa tanken fri när en skapar rörliga bilder.

Visningen görs i samarbete med HDK-Valand/Frank Forum och Lavendelläsningar.

Det är fri entré och om du vill lägga en slant till verksamheten kan du göra det på plats. Stugan Frigga är liten så kom i tid. Vi har inte satt ut någon sluttid men beräknar att filmerna och samtalet pågår i ca 2 timmar.

TILLGÄNGLIGHET – FRIGGA:
Filmvisningen och samtalet är på bottenvåningen, dock finns det mycket trösklar och smala dörröppningar. Den smalaste dörren in är 77 cm. Kontakta oss du/ni vill komma så hjälper vi till på plats: info(at)saqmi.se eller 070-6430151.

VOLONTÄRER:
Om du vill hjälpa till med något under kvällen så får du gärna höra av dig till: info(at)saqmi.se

VÄLKOMNA ♥

Mer om programmet:
The Average är en kortfilm som med ett nyskapande och surrealistiskt berättande tar sig an tankar om hur samhällets mätbarhet formar oss idag. I en tid där vår egna eld ska vara störst – där vi ständigt jämför oss med varandra – är vi ändå alla en del av samma medelvärde? The Average vill använda medelvärdet som ett sätt att tala om människans existens. För vad händer när alla skyr att vara en i mängden, vad blir vårt sammantagna unika värde? Filmen bygger på en historia i olika kapitel, där man med visuella knutpunkter får följa medelvärdets associationstrådar i form av Dalis smältande klockor, en tusenfoting som går itu och en Ikaros som inte längre vill brinna. Med projektet bygger Smeds en mytgestaltning kring ”The Average” – vilka symboler har genomsnittet? Hon har i tidigare arbeten berört individens säljbarhet och nyliberalismens narrativ – framgångssagan i att urskilja sig från massan och sträva uppåt. Den underliggande tanken om vad som utgör ett medelvärde ligger som grund till projektet, men berättelsen är mer suggestiv än politisk och närmar sig snarare vad som är människans kroppsliga och existensiella medelvärde. Filmen är ett förverkligande av en estetisk vision där surrealism, samhälle, poesi och politik vävs samman och har även varit ett sätt för Smeds att utveckla ett nytt arbetssätt där gränserna mellan manus, rekvisita, skulptur och performance luckras upp och knyts ihop.

Iris Smeds (f. 84) arbete kretsar kring individens säljbarhet och konst som underhållning. Hennes projekt tar sig ofta form av video, performance och text och har i stor grad undersökt det materiella och andliga värdet av konst och människor, ofta genom surrealism som konstnärlig politisk metod. Smeds har sedan 2013 även drivit enkvinno-punkbandet Vaska Fimpen. I sitt senaste projekt The Average används medelvärdet som måttstock för mänsklig existens och strävan. Projektet har resulterat i kortfilmen med samma namn som hade premiär på Göteborgs filmfestival 2019 samt soloutställningen The Average på Växjö konsthall 2018, där scenografier från filmen formade nya skulpturala verk. Projektet visades nyligen på Bonniers Konsthall, som en del av Maria Bonnier stipendiatutställning 2019. Smeds har bland annat ställt ut på Göteborgs Konsthall, Overgaden Institute for Contemporary Art i Köpenhamn, Wetterling Gallery, Luda Gallery i Sankt Petersburg, Färgfabriken, Bohusläns Museum och på Norrtälje konsthall, samt gjort performance på Index, Spritmuseum, Drottningholms Slottsteater, Skissernas Museum, och Norbergfestival.

Smågodis katter och lite våld består av tre sammanflätade berättelser som skildrar relationer, gullighet och ilska. Vi får följa två flickor i skogen som hittar en död katt, två kusiner som repeterar en Jane och Tarzan-sketch, och en expert som sakligt berättar om framställningen av gelatin. Det är just gelatinet, som metafor för en biprodukt, som löper som en gemensam nämnare genom de tre parallella historierna.
Gelatin är av animaliskt ursprung, luktfritt och kan, när det är flytande, formas till nästan vilken som helst tänkbar form. Smågodis, katter och lite våld är också flytande: en sockerlig kollision mellan våld och kärlek, gammalt och nytt, Tarzan och Jane. Framför allt en uppmaning att överträffa gränserna mellan alla dessa binärer.

Ester Martin Bergsmark är filmregissör och manusförfattare. Ester Martin gör en PhD med projektet Voice under. EM undersöker på olika sätt hur vi med rörliga bilder kan överskrida invanda föreställningar om kön sexualitet, natur och kultur och nu i sitt senaste även människa-djur uppdelningen. Begreppet Voice under har vuxit fram under forskningsprocessen. I växelverkan mellan skrivande och genom workshops med skådespelare och andra medskapare. Dessa arbetsformer är olika former för reflekterande. Voice under är en performativ tystnad, en aktivitet där ny mening kan uppstå.
Ett passivt-aktivt sätt att om/skapa världen. Ingenting finns där innan att lyssna på. utan det är i relationen rösten uppstår, i mötet av materia, rum språk, och allt vi inte kan inbegripa.

Presentation by Iris Smeds. Photo by Sam Message.
Presentation by Ester Martin Bergsmark. Photo by Sam Message.
Photo by Sam Message. Ester Martin Bergsmark, Iris Smeds and Anna Linder.
Photo by Sam Message.
Photo from The Average by Iris Smeds
Photo from Swedish Candy, Some Violence and a Bit of Cat by Ester Martin Bergsmark